Fälthäcken, även känd som Acer campestre, är en inhemsk art som är särskilt anpassad till det danska klimatet. Den är lätt att odla och tål både beskärning och olika växtförhållanden. Utan beskärning utvecklas växten till ett mindre träd med tät, förgrenad tillväxt, men den kan också formas till en kompakt häck.

Bladen är små och tre till femflikiga med rundade kanter. De är bronsfärgade vid utslagning, blir senare mörkgröna till blågröna och får en gyllengul färg på hösten. Barken är gråaktig till ljusgrön med karakteristiska korklister som ger ett dekorativt utseende, särskilt på äldre grenar.

I maj blommar fälthäcken med små, ljusgröna blommor som lockar bin och andra pollinatörer. Efter blomningen bildas små bevingade frukter som äts av fåglar under vintern.

Växten trivs i nästan alla jordtyper, även där jorden tillfälligt kan vara fuktig. Den tål både sol och skugga och kan användas som klippt häck, oklippt vindskydd eller som fristående litet träd. Vid plantering rekommenderas jordförbättring och regelbunden vattning för att säkerställa en god etablering.

Buxus Sempervirens Var. Arborescens är en variant av den vanliga buxbomen, känd för sin täta och upprätta växtform. Den används ofta som häckväxt eller för formklippta planteringar där ett klassiskt och ordnat uttryck önskas.

Växten har gröna, lansettformade blad som behåller sin färg året runt. Den trivs bäst i sol till halvskugga och föredrar väldränerad jord med måttlig näringshalt. Tillväxten är medelstark, vilket gör den lätt att hålla i form och lämplig för både låga och medelhöga häckar.

Med en höjd på cirka 100–300 cm och en bredd på 90–120 cm kan Buxus Sempervirens Var. Arborescens anpassas till många typer av trädgårdar och parker. Den är helt vinterhärdig och tål beskärning väl, vilket gör den idealisk för strukturerade planteringar och klassiska trädgårdsanläggningar.

Idegranshäcken (Taxus baccata) är en städsegrön barrväxt som bildar täta, välförgrenade buskar med en djupt grön färg. Den lämpar sig särskilt väl för klippta häckar och formklippta figurer, eftersom den tål kraftig beskärning och snabbt bildar nya skott från gamla stammar.

Växten trivs både i sol och halvskugga och klarar sig bra i de flesta jordtyper, även där jorden är tung eller näringsfattig. Den är robust, vindtålig och tål en viss grad av torka, vilket gör den lämplig för danska förhållanden.

Honplantor kan på hösten bilda små, röda bär som är dekorativa men giftiga. Fruktköttet runt fröet är dock inte giftigt. Idegranen är inhemsk i Danmark och övriga Norden och är känd för sin långa livslängd och sin förmåga att behålla ett tätt, grönt utseende året runt.

Vid plantering som häck rekommenderas att plantera cirka fyra plantor per löpmeter för att uppnå en tät och jämn tillväxt. Regelbunden vattning och gödsling under etableringsfasen främjar en sund tillväxt och ett stabilt rotsystem.

Det portugisiska lagerkörsbäret, botaniskt känt som Prunus lusitanica 'Angustifolia', är en medelstor till stor, städsegrön buske med tät och harmonisk tillväxt. Den används ofta som häckväxt, där den kan klippas till en jämn och tät form eller stå oklippt som en fritt växande buske.

Växten har ovala, mörkgröna blad med en glansig yta som kontrasterar mot de rödaktiga bladstjälkarna. Denna färgkombination ger trädgården ett elegant och livfullt uttryck. Under försommaren utvecklar äldre växter korta, upprätta blomklasar med små, vita blommor som följs av svarta, oätliga bär som lockar fåglar.

Tillväxten är medelstark, och växten blir sällan högre än 2,5 meter. Den trivs bäst på skyddade platser och i normal, näringsrik och väldränerad trädgårdsjord. På tung lerjord kan det vara fördelaktigt att blanda i grus eller sand för bättre dränering. Regelbunden vattning under etableringsfasen är viktigt för att säkerställa en bra start.

Det portugisiska lagerkörsbäret passar både i sol och skugga och kan användas som klippt eller oklippt häck. Den täta tillväxten gör den särskilt lämplig som insynsskydd, och den behåller sitt gröna lövverk året runt.

Den storfruktiga aronian (Aronia melanocarpa) är en medelstor, lövfällande buske med en tät och upprätt växtform. Den blir vanligtvis 1–2 meter hög och 60–90 cm bred och utvecklar en jämn, väl förgrenad struktur som gör den lämplig både för klippta och oklippta häckar.

Busken spricker ut med bronsfärgade blad som senare blir mörkgröna. På våren och försommaren är den täckt av många små, vita till krämfärgade blommor i runda klasar. Blommorna lockar pollinerande insekter och har en lätt doft som påminner om hagtorn och rönn.

Efter blomningen bildas svarta, glänsande bär i storlek med svarta vinbär. De är sura men ätliga och används ofta till juice, sylt eller som färgämne i köket. Bären är rika på vitaminer och antioxidanter och äts gärna av fåglar.

På hösten visar busken en slående färgprakt i röda, kopparröda och orange-röda toner, vilket skapar en dekorativ effekt i trädgården under en längre period. Den trivs i vanlig, väldränerad trädgårdsjord och tål både sol och halvskugga utan särskilda krav på jordtypen.

Den storfruktiga aronian är självfertil och mycket vinterhärdig. Den kan användas som solitärbuske, i grupper, i blandade häckar eller som häckväxt, där man vanligtvis planterar 2–3 plantor per löpmeter.

Vanlig hägg (Prunus padus) är ett inhemskt träd eller en stor buske som utvecklar en tät, oval krona. Den blir vanligtvis 4–8 meter hög, men kan under goda förhållanden nå upp till 10 meter. Tillväxten är kraftig med ett djupt rotsystem och många sidorötter, vilket ger växten hög vindfasthet.

Blommorna kommer i maj och sitter i långa, hängande klasar. De är vita, femtaliga och har en sötaktig doft som lockar bin och andra pollinatörer tidigt på säsongen. Bladen är elliptiska med lätt sågad kant, mörkgröna på ovansidan och ljusare undertill. Hägg slår ut tidigt och kallas därför också majträd.

Frukterna är små, mörka bär som innehåller amygdalin (blåsyra) och därför inte är ätliga för människor. Fåglar äter dem dock gärna och bidrar till spridningen. Arten trivs i fuktig jord och tål periodiska översvämningar, vilket gör den lämplig för plantering i sänkor, längs vattendrag och i vindskyddshäckar.

Växten används ofta i skogs- och landskapsprojekt, där den bidrar till tät plantering, vindskydd och ökad biologisk mångfald. Den kan planteras som solitär, i grupper eller som del av en blandad häck.

Röd berberis för häck, även känd som Berberis thunbergii 'Atropurpurea', är en lövfällande buske med karakteristiska purpurröda, äggformade blad. På hösten får bladen bronsfärgade toner, vilket ger häcken ett markant färgspel under säsongen.

Växten växer medelhögt och blir vanligtvis 100–200 cm hög och cirka 100 cm bred. Den har ett upprätt växtsätt och är försedd med taggar, vilket gör den idealisk för häckar som ska fungera som naturlig avgränsning eller skydd mot oönskade gäster.

I maj–juni blommar berberisen med små gula blommor, som senare kan följas av röda bär. Den trivs bäst i sol eller halvskugga och i vanlig trädgårdsjord och är helt vinterhärdig under svenska klimatförhållanden.

Röd berberis kan användas både som klippt och oklippt häck, men också som solitärbuske i planteringar där man önskar en färgglad och robust växt med låg skötsel.

Bukettspirea (Spiraea x vanhouttei) är en lövfällande buske som utvecklas till en medelstor till stor växt med upprätt och något utbrett växtsätt. Den bildar många fina grenar som ger ett tätt och harmoniskt uttryck, lämplig både som fristående buske och som häck.

I maj är växten täckt av en mängd små, vita blommor som sitter i runda klasar längs de unga grenarna. Blommorna har en lätt doft och ger trädgården ett markant, ljust uttryck. Efter blomningen utvecklas små, torra frökapslar.

Bladen är små, gröna och lätt tandade, och på hösten får de gyllene till orange nyanser. Bukettspirea trivs i sol till halvskugga och tål stark vind. Den är helt vinterhärdig och växer i de flesta jordtyper, så länge jorden inte är vattensjuk.

Växten används ofta som klippt eller oklippt häck, men passar också i grupper eller som solitärväxt. För häckplanteringar rekommenderas tre plantor per löpmeter.

Aks-slaggbäret (Amelanchier spicata) är en stor, lövfällande buske med naturligt smal och upprätt växtform. Den bildar många grenar och utvecklar med tiden ett tätt, klasliknande utseende som gör den lämplig för obeskurna häckar och vindskyddsplanteringar.

I maj och juni blommar busken med många små, vita blommor som sitter i ax och lockar till sig bin och andra pollinatörer. Senare på sommaren utvecklas små purpurfärgade till svartblå bär som snabbt äts av fåglar.

Bladen är blågröna med ljusare undersida och får på hösten tydliga gula till rödbruna färger. Barken är slät och gråbrun, även på äldre grenar, vilket ger växten ett vackert utseende året runt.

Aks-slaggbäret trivs i de flesta väldränerade jordar och tål både full sol, halvskugga och skugga. Den är vindfast och klarar viss salthalt, vilket gör den lämplig för utsatta lägen. Den kan bli upp till cirka 4 meter hög och 1,5–3 meter bred.

Vid plantering rekommenderas att använda näringsrik, väldränerad jord och att vattna regelbundet under etableringsfasen. Som häck planteras vanligtvis 2–3 plantor per löpmeter.

Jättetuja 'Martin' (Thuja plicata 'Martin') är en städsegrön barrväxt med kraftig, bred, pelarformad tillväxt. Den bildar snabbt en tät och jämn häck som ger effektivt insyns- och vindskydd året runt.

Löven består av platta, fjällformade blad i en djup mörkgrön färg som behåller sin färg även under vintern. Unga plantor har ofta kraftiga skott och en mer öppen tillväxt, men blir snabbt täta genom regelbunden beskärning.

Sorten är mycket robust och trivs i de flesta jordar, så länge de inte är vattensjuka. Den föredrar sol eller halvskugga och tål både vind och kyla väl.

Jättetuja 'Martin' blommar normalt inte när den hålls som klippt häck. Oklippta plantor kan dock bilda små, tulpanformade kottar som ändrar färg från grönt till ljusbrunt.

Vid plantering rekommenderas att man ser till god jordkvalitet och dränering. Regelbunden vattning och gödsling under etableringsfasen främjar ett starkt rotsystem och en tät tillväxt. Häcken kan beskäras för att behålla en jämn form och täthet.

Avenboken (Carpinus betulus) är en inhemsk, lövfällande växt som ofta används som häck på grund av sin täta och välförgrenade tillväxt. Den utvecklar många fina sidoskott och en genomgående huvudstam, vilket ger en kompakt struktur som behåller sin täthet även under vintermånaderna.

Bladen är små, ovala och friskt gröna med fint sågade kanter. På hösten får de gyllene nyanser, och en del av det torra lövet sitter ofta kvar på grenarna under vintern, vilket ger viss avskärmning året runt.

Barken är slät och grå, medan unga skott har en brunaktig ton med korta, mjuka hår. Växten blommar på våren med små, hängande hängen, men klippta häckar bildar sällan blommor eller frukter.

Avenboken är mycket robust och tål både vind, skugga och olika jordförhållanden. Den kan växa i både näringsrik och tung jord, men trivs bäst i väldränerad trädgårdsjord. På lätt sandig jord rekommenderas jordförbättring för att säkerställa optimal tillväxt.

Vid plantering som häck rekommenderas cirka fyra plantor per löpmeter för att uppnå en tät och jämn häck. Den kan också användas i blandade häckar eller som fristående träd i trädgårdar och parker.